Nu öfvergå vi till didaktiken.
Var nöjd.
Sista versen.
När så du luttrad är i lifvets strider
Och utan knot du ser mot himlen opp
Och du på lifvets väg mot målet skrider
Och ändadt ser ditt tunga lefnadslopp
Och liemannen står med lian höjd,
Då kan du säga: »Herre, jag är nöjd!»
Härefter nalkas vi Lidner, Stagnelius och Nybom i dikten
Stjärnans makt.
Det var en kväll, en dyster höstekväll,
Och svarta moln sig öfver himlen sträckte,
Och stormen bröts mot klippans nakna häll,
Det röt så vildt som från ett afgrundssläkte,
Och skogens sus blott hemska fasor väckte,
Och regnets strömmar jordens yta täckte.
Och ingen stjärna sände ut sitt ljus,
Det var så mörkt, så vildt uti naturen,
Och människan sig undstack i sitt hus,
Och rädda smögo kring de vilda djuren.
Men djupt i skogen gick en ensam kvinna,
Hon tycktes fröjd i nattens uppror finna.
(Inalles 10 versar).
Författaren vågar anmärka, att denna dystra och högtidliga dikt är skrifven utan kvällsmat, men
