mer än hos någon annan den omedelbara närheten af människan själf; det var mer än ett intryck rätt och slätt som man hade; man glömde under lektyren att man satt och läste i en bok; man blickade in i ett öga och hörde en stämma; intrycket var helt blick och helt tonfall. Det var något af den stora, goda och varma moder jorden själf, som tog oss intill sig i hans naturskildringar; och ur de skildrade människoödena mötte oss ofta den stumma och blanka blicken hos ett lidande djur.
*
Född och uppvuxen i ett gammaldags skånskt allmogehem, tog jag därifrån med mig de bestämmande intrycken för lifvet. En skånsk bondgård af den gamla sorten är en fästningsfyrkant utåt; men innantill föres en mycket mild regim. Den vänder också som bekant baksidan mot allfarvägen, men det ser styggare ut än det är; gästvänskapen är i själfva verket mycket stor. Man lefver rundligt och i mak och kan unna sig detta, ty gården har ju själf allt hvad den behöfver. Den är full af välgödda husdjur af alla slag, som ge rågade bord till de stora högtiderna och för öfrigt när helst det skall vara; trädgården bjuder på de läckraste frukter och grönsaker, och i almdungen bygga och bo råkorna, som skjutas en gång om året och smaka utsökt. Markerna bära icke blott råg och hvete, som ge det bästa bröd, från den grofvaste limpa till den hvitaste bulle, utan hyser
