äfven hvarjehanda vildt, som far och hans söner ensamma äga rätten att jaga, om de vilja: rapphöns, hare och vildand; och torfmossarna och ängsdammarna ha en ymnighet af feta och välsmakande sötvattensfiskar: gädda och sutare, aborr och karusa, ål och kräftor.
Och förutom alla dessa timliga härligheter, som ge ett godt hull och ett mildt lynne, har den skånska hemmamarken sin egna och stora skönhet, som omfattar hela det vidsträckta området mellan den bugnande skördetidens rödkindade och robusta verklighet och den dagljusa och tysta sommarnattens öfversinnliga drömmeri.
Detta var det ena »miliö», hvari mina första dikter formade sig. Det andra »miliöet» därvidlag utgjordes af kamratlifvet först i skolan och sedan vid universitetet. Vid öfre bordsändan i de lag, jag i min ungdom satt uti, presiderade alltid fader Bellman. Han angaf tonen i de ungdomliga förströelserna; han gaf också själen i dem. Ingen förstår Bellman, som blott läst honom; icke ens den, som sjungit honom, har tillegnat sig honom; man måste ha lefvat honom — såsom människa och i de unga åren. Han är ingen farlig förförare; tvärtom, han är en faderlig vän, närmast en äldre erfaren kamrat, som vet besked, som varit med om allt, men som bevarat sin själ blank och som bundit den unga yrans lust och ve i rytm och rim och toner. Än lustiga, än sorgsna, än svårmodiga, än burleska, ha alla hans visor den äkta känslans lödiga klang; de fördjupa de sensationer, som lifvet
