absolut nya omgifningar — gjorde de bägge på min fantasi det starkaste intryck. Samtidigt hade jag genom det mycket stora lånbiblioteket i Vevey fullkomligt okontrollerad tillgång till all äldre och nyare fransk litteratur, jag utvidgade min bekantskap med Zola, jag kastade mig med hungrigt intresse öfver Flaubert — isynnerhet de tre novellerna och Education sentimentale gjorde ett väldigt intryck på mig — och jag upptäckte för första gången Bröderna Goncourt, d. v. s. deras romaner. De historiska arbetena, som skulle bli af oändligt mycket större betydelse för mig, läste jag först sedan jag kommit hem.
Då hände det en vacker sommarkväll, att vi flickor i pensionatet gingo en tur genom la Tour de Peilz, där tvätterskorna med hvita hucklen på hufvudet dag ut och dag in ligga och skölja kläder i Genfersjön, fram till Clarens. Det blef störtregn, och jag förkylde mig duktigt.
De närmast följande fyra dagarna satt jag instängd på mitt lilla rum i en hörnsoffa vid ett rankigt divanbord med en fantastisk järnkakelugn midt för mig, och under dessa fyra dagar skref jag hela Ett barn af vår tid eller — såsom H. Bang i sin öfversättning för »Nationaltidende» omdöpte den — Flirtations, eller Berta Funcke, som jag, då berättelsen året därpå utkom i bokform, kallade den.
Denna bok var ett omoget men säkert alldeles direkt utslag af de oemotståndligt starka litterära intryck och stämningar, hvilka jag under den närmast föregående tiden emottagit. Tillfälligtvis —
