Sida:Några verser.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

10

Lifvets Nemesis.

”Det går en Nemesis igenom lifvet.”
Vi täras ständigt af begärets kraf:
fastän barmhertig himlen alt oss gaf,
vi tycka dock, att intet är oss gifvet.

Ett bittert bref utaf Allfader skrifvet,
som hvarje mänskohjärta skrifvit af:
du nöjd skall bli först i din kalla graf,
ty där förintadt ditt begär är blifvet.

Fast stoftets barn vi blifva aldrig nöjda,
om än vi blefve upp till himlen höjda;
hvad än vi få, vi vilja dock ha mer.

Och sorg och glädje — lifvets jämvigt båda –
vi aldrig vilja uti jämvigt skåda,
men tro, att sorgens vågskål jämt tyngs ner.