Hoppa till innehållet

Sida:Några verser.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

24

Honom döma rätt ej gifvet blef
jordens son, själf blott lians svage like.
Rätt döms mänskan blott i gudars rike,
dömes där utaf den höga Dike.
Ingen dödlig Hennes lagbok skref.

Sångarn som ett barn af stoftets ätt
skall — fast intet fel Hon vill förgäta —
Hon väl efter stoftets måttstock mäta.
Du blott ett om Hennes dom kan veta,
att, hur än den faller, den är rätt.

Därför, hvad än blifvit skaldens lott,
huru högt än verlden honom stälde,
om han svek i kamp för ljusets välde,
om du tårar vid hans sånger fälde,
glöm dock aldrig, han var mänska blott.


Stockholm.
A. Cedergren.
1880.