6
Den skönhet, som ur all naturen talar,
som i ditt eget bröst du tala hört,
det sångens saga är; — från himlens salar
till jorden vilsne engeln henne fört.
Och hoppet engeln hviskar? — Att i gruset
en verld af ljus skall tändas för vår syn,
vår bundna tanke lyftas fri till ljuset,
fri till sin drömda himmel ofvan skyn.
Och därför hvälfver han i mänskans hjärta
af tårar och af hopp en strålig bro
mot hjärtats drömda himmel, där all smärta
och glädje lösas opp i evig ro.
När en gång i vårt eget vilsna sinne
den drömda himlen ej en dröm blott är,
när ljusets verld som speglad står därinne,
när endast ljusets sagor täljas där;
Då är fulländadt engelns värf på jorden,
då ljusets svunna verld han återser,
då är ej längre han en främling vorden,
då är han ingen vilsen engel mer.
