190
ämne! Ödet hade bestämt att jag skulle hålla min hand tillbaka och att kejsardömet skulle falla. Men det hade också bestämt, att denna hemska sorgedag skulle hölja mig med en ära, som aldrig i så rikt mått kommit mig till del när jag på segerns vingar svävat från Boulogne till Wien. Aldrig hade jag strålat i klarare glans än i detta kritiska ögonblick, då mörkret föll på över hela min omgivning. Som ni vet förblev jag kejsaren trogen även i motgången och vägrade att sälja mitt svärd och min heder till bourbonerna. Aldrig mer skulle jag känna min stridshäst mellan mina knän, aldrig mer skulle jag höra pukorna och trumpeterna bakom mig i spetsen för mina små kaxar. Men det fröjdar mitt hjärta, mina vänner, och lockar glädjetårar i mina ögon när jag tänker på hur verkligen stor jag visade mig denna sista dag av min krigarbana, och då jag minnes att bland alla de märkliga bedrifter, som tillvunnit mig så många sköna kvinnors kärlek och så många ädla mäns aktning och vördnad, dock ingen i glans, i djärvhet, i storslaget resultat tål någon jämförelse med min ryktbara ritt natten den 18 juni 1815. Jag vet, att historien ofta berättats i officersmässarna och i barackerna, så att det inom armén inte är många, som inte hört den, men blygsamheten har förseglat mina läppar ända tills jag nu, mina vänner, mellan skål och vägg under dessa intima samkväm, känner mig böjd att för er yppa den verkliga sanningen.
Först och främst vill jag bedja er vara över-
