röra sig själv eller sin armé ur stället. Ni har väl sett kaninen, när ormen närmar sig! Så togo sig engelsmännen ut, där de stodo uppställda på höjdpartiet vid Waterloo. Natten förut hade kejsaren, som förlorat en av sina adjutanter vid Ligny, beordrat mig till sin stab, och jag hade lämnat befälet över mina husarer till major Victor. Jag vet inte, om de eller jag sörjde mest över min bortkommendering aftonen före bataljdagen. Men en order är en order, och en god soldat kan endast rycka på axlarna och lyda. Med kejsaren red jag den 18 på morgonen framför fronten av fiendens ställning. Han rekognoscerade den genom kikaren och övervägde hur han som bäst skulle krossa sin motståndare. Soult höll sig i hans omedelbara närhet, likaså Ney och Foy och andra, som kämpat mot engelsmännen i Portugal och Spanien. »Tag er i akt, Sir», sade Soult, »det engelska infanteriet består av verkligen pålitligt folk.»
»Ni menar dem vara goda soldater, emedan ni fått stryk av dem», svarade kejsaren, och vi ungdomar vände oss bort och drogo på smilbandet. Men Ney och Foy sågo betänksamma och allvarliga ut. Under tiden formerades den engelska linjen, skiftande i rött och blått och späckad med batterier, tyst och omsorgsfullt på ett avstånd från oss av ett långt muskötskott. På andra sidan den grunda dalsänkan ordnade sig vårt eget folk efter intagen frukost för den stundande striden. Det hade regnat rätt starkt; men i detta ögonblick tittade solen fram
13 Napoleons officer
