engelsman gjort om icke byggt en oerhörd försvarslinje av fästningsverk och fort på en plats, kallad Torres Vedras, vilka icke ens vi mäktade forcera! De lågo tvärs över hela halvön, och vår armé var så långt från hemmet, att vi icke vågade riskera ett nederlag, och vi hade ju för övrigt redan vid Busaco kommit under fund med att det inte var någon barnlek att föra krig mot det där folket. Vad kunde vi då göra annat än taga ställning framför dessa linjer och blockera dem så gott vi kunde. Vi stannade där i sex månader under sådana svårigheter, att Massena efteråt påstod, att han inte hade ett hår på sin kropp, som icke vitnat. Vad mig angår bekymrade mig vår ställning just inte så mycket, men jag hade ett vaksamt öga på våra hästar, som hade stort behov av vila och ledo brist på grönfoder. För övrigt drucko vi landets vin och fördrevo tiden så gott vi kunde. Där fanns en dam i Santarem — men mina läppar äro förseglade. Det tillkommer en fin man att tiga, om han än antydningsvis låter förstå, att han kunde ha’ en hel del att tala om.
En dag skickade Masséna bud på mig, och jag fann honom i hans tält med en stor plankarta fästad på bordet framför sig. Han fixerade mig tyst med denna säreget genomträngande blick som var honom egen, och jag förstod av uttrycket i hans ansikte att det var fråga om en allvarsam sak. Han var nervös och illa till mods, men min hållning tycktes uppmuntra honom. Det är alltid bra att komma i beröring med duktigt folk.
