Sida:Nerikes gamla minnen 1868.pdf/122

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

114

    • Spånga rättaredöme: 9 landbönder, i Fogelviks, Väsehärads, Ölmehärads och Varnums socknar.
    • Småryds rättaredöme: 5 landbönder, 1 utjord och 1 laxfiske i Ulleruds socken.
  • I Vestergötland:
    • Torpeskogs rättaredöme: 14 landbönder, i Hofva, Hassle, Berg och Vånga socknar.
    • Öwerstorps rättaredöme i Vartofta härad: 7 landbönder och 1 utäng, i Daretorp, Hvarf, Aklinge och Fogelås socknar.
  • I Östergötland:
    • Svanshals rättaredöme: 11 landbönder, 1 ödesjord, 1 tomt och 1 ström, i Svanshals och Egby socknar.
  • På Öland:
    • 7 landbönder, 1 ödeshemman och 1 utjord i Ås, Ventlinge och Smedby socknar.




Sedan vi nu kortligen genomsett Riseberga klosters historia, må vi kasta en blick på dess qvarlefvor.

Det har gått med detta ålderdomsminne som med våra svenska fornlemningar i allmänhet, att det lidit mera af menniskohand än af tiden. Sedan klosterbyggnaderna 1546 afbrunnit, såsom det uppgifves, af åskeld, vill det synas, som om man lemnat de herrliga ruiner, som utgingo ur denna förödelse, någon tid i fred. Men redan 1650 befanns det nödvändigt att tillbygga och utvidga Edsbergs sockenkyrka, och nu erbjödo de gamla klostermurarna ett ypperligt byggnadsämne, som dessutom låg alldeles för närhändt för att ej locka till förstörelse. Sedan dess har materiel blifvit hemtadt härifrån än till den ena och än till den andra byggnaden, men det har varit senare årtionden förbehållet att se förstörelseverket drifvas till det yttersta, då på 1820-talet i sjelfva ruinerna en kalkugn inrättades, i hvilken de nerbrutna klostermurarna nedbrändes till kalk.

Herr N. G. Roth, hvilken på 1830-talet innehade Riseberga såsom arrendator, är den, som först egentligen tagit någon vård om detta dyrbara medeltidsmonument, och som äfven