18
och ungefär samma bredd, voro med sina jemnaste och vackraste sidor vända inåt grafkammaren, hvars inre och bredaste ända inföll ungefär vid högens medelpunkt, och hvars smalare del slutade med en trång utgång på högens södra sida. Grafvens längd var 10 fot, största bredden 5,5 fot och minsta bredden nära ingången 3,8 fot. Som inga takhällar funnos, och grafhögen icke heller syntes ha varit undersökt förut, så måste griftröret ha varit täckt med torf och stockar, hvilka under tidernas längd förmultnat, då grafven blifvit igenfylld af den nedrasade jorden. Af de benlemningar, som hopsamlades, visade sig, att tre personer der varit högsatta och bland dem en qvinna, såsom det tycktes, ehuru detta icke med säkerhet kunde afgöras, i anseende till de funna benens långt fortskridna förvandling och förvittring. Icke heller kunde med visshet bestämmas i hvilken ställning liken blifvit insatta i grafven, emedan benen redan voro upptagna, när grafven blef föremål för närmare undersökning. Grafkammarens trånga utrymme gör det sannolikt, att liken varit begrafna, i sittande ställning, hvilken förmodan vinner ytterligare stöd af arbetarnos utsago, som genomgräide grafven, hvilka enstämmigt intygade, att benen vid anträffandet legat i skilda högar.
Ett par andra former af samma slags forngrafvar finnas i Kumla, vid hemmanet Yxkult, beläget i östra delen af socknen på en landthöjd, den fordom s. k. Elfvesta-skogen, och i våra dagar hufvudsakligen bekant för det derinvid liggande ypperliga tälgstensbrottet. Omgifningarna, vester och söder om gården, kallas “Graffallet” af de många grafhögar, som funnos
