Sida:Nerikes gamla minnen 1868.pdf/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

20

rektangelformig grafkammare, byggd af upprättstående större kalkstenshällar, med åt alla sidor tillslutande väggar. Hällkistan, som låg i riktning från nordvest till sydost, var 14 fot lång och 4,2 fot bred, enligt en senare mätning, dervid höjden icke kunde bestämmas, emedan grafven blifvit till hälften fylld med grus, och sidohällarna, som i många år varit utsatta för luftens inverkan, voro starkt vittrade i öfra kanten. Takhällar saknades. På botten af grafven anträffades skeletterna efter två fullväxta menniskor, båda liggande med fötterna åt sydost. — Den andra grafven (B), som ligger vid pass 100 alnar söder om trädgårdsmuren, har en längd af 14 och en bredd af 10 fot, med en 4 fot bred utgång åt söder. Grafkammaren har varit uppförd med dubbla väggar af på kant rosta kalkstenshällar, mellan hvilka man anbringat en fyllning af jord och mindre kalksten. Grafven blef för många år sedan raserad och några få qvarstående stycken af de yttre och inre sidohällarna är det enda, som nu ger någon ledning vid bestämmandet af grafvens ursprungliga form och inredning.

Utom de nu beskrifna, äro liknande forngrafvar med säkerhet anträffade i Hardemo, Wintrosa, Hidinge och Glanshammars socknar. Det är att beklaga, att inga fornsaker blifvit funna i någon af dem, eller rättare, att ingen uppmärksamhet blifvit egnad åt möjligheten, att sådana kunnat finnas; ty att ett par flintspetsar vid olika tillfällen blifvit hittade i närheten af Härfvestagrafven, och tvenne spjutspetsar af jern funna icke långt ifrån grafvarna vid Yxhult, bevisar ingenting, hvarken i det ena eller andra afseendet.

Det andra slaget af forngrafvar, hvilka i Nerike, liksom i andra landsändar, förekomma under många olika former, såsom ättehögar, stenkummel, stensättningar af flera slag, bautastenar, m. m., tillhöra alla brännåldern, eller rättare den yngre jernåldern, och öfverensstämma den, att de utan undantag äro minnesvårdar efter ett folk, till hvars religiösa bruk det hörde att bränna de aflidnas jordiska qvarlefvor och nedlägga askan i en lerurna, eller annat omhölje, som ock vanligen på-