40
ära i att undandraga sig hvarje band, som folkrätt eller samhällslagar kunde pålägga, och hvilkas äfventyrarelust framträdde i de mest förderfliga yttringar af en rå styrka, parad med den största oförvägenhet, och en samvetslös vinningslystnad. Men då åsynen af medeltidens grusade riddarborgar verkar på sinnet med en underlig tjusningskraft och låter inbillningen blanda sig i det brokiga hvimmel, som rörde sig inom dem under chevalleriets dagar, är det med en känsla, helt annorlunda, som man betraktar borglemningarna från vår hednatid, eller träder öfver den svarta halft nedrasade ringmuren, som omsluter bergspetsen, der en stigman eller några biltoga äfventyrare långt bort i ödemarken tillbragte sitt oroliga lif, emellan deras utfärder att mörda och plundra. Ty hvad man än har påstått och hvad folksägnerna än må ha att berätta om, huru den eller den konungen haft sin förskansning på det berget gent emot fienden, som haft sitt läger på ett annat berg o. d.; något annat än formliga röfvarenästen ha de aldrig varit dessa gamla borgar, eller tillhåll för personer, som af en eller annan orsak stått på den fot med samhället, att de måst, likt örnar, bygga sina bon på de otillgängligaste ställen och gömma sig undan i ödemarkerna, när faran för vedergällningsrätten synts dem alltför hotande.
De vilda, skogiga bergstrakter, som omgifva Nerikes slättbygd, ha erbjudit synnerligt lämpliga platser för anläggning af dylika borgar eller skansar, som de äfven blifvit kallade, emedan man, ehuru oriktigt, trott dem varit ett slags fästningsverk under forna krigsoroligheter i landet. Också räknar man icke mindre än 18 borglemningar inom Nerike, nemligen 2 på Kägglan, 6 på Kilsbergen, 2 på Tiveden och 8 inom Tylöskogens område. Man ser således, att det icke var utan skäl, som de vägfarande, hvilka i forna tider ämnade sig från Östergötland öfver till Nerike, brukade att i kapellet vid Husbyfjöl taga nattvarden och befalla sina själar i Guds hand. — Af borgarna på Kägglan ligger en i Götlunda socken på Hasta egor, på ett berg straxt vester om gården Gropen, och den andra i Ödeby
