Det är: Ulfr auk Anundr lita raisa stain iftir L ... {?fath] ur sin boanda Kunur.
(Ulf och Anund läto resa sten efter L ... [? fad]er sin, Kunas man.)
Anuntr, m. Anund Fn. Önundr förklaras af P. A. Munch vara uppkommet af An-vindr. — Kuna f. genit. kunur qvinna, gift hustru, men är här ett namn[1].
2. Götlunda socken Lungersås. (Lilj. 1025.)
Öfverst på Lungersåsen, der han vid pass en half fjerdingsväg söder om byn Lunger skjuter ut i Hjelmaren, träffas denna sten inuti en, 27 fot lång och 9 fot bred, båtformig stensättning af större kullerstenar, omgifven af andra stensättningar i olika former. Af folket i trakten är stenen väl känd under benämningen “Konung Sigges sten”. Stenens höjd från jorden till öfra kanten är 4,1 fot, bredden nedtill 2,5 och upptill 2 fot, samt tjockleken ungefär 1 fot. Inskriften är af denna lydelse:
ᛂᛚᚠ ᛦ᛬ᛅᚢᚴ᛬ᚴᛲᛦᛚᛁᚠᛦ᛬ᚦᛂᛁᛦ᛬ᚴᛁᚦᚱᚢ᛬ᛁᚠᛏᛦ᛬ᛋᛁᚴᛘᚢᚾᛏ᛬ᛒᚱᚢᚦᚢᚱ᛬ᛋᛁᚾ᛬
ELF[KI]R AUK KÆRLIFR ÞEIR KIÞRU IFTR SIKMUNT BRUÞUR SIN.
Det är: Elf[ki]r auk Kærlifr their kirthu iftir Sigmund brothur sin. (Elfkir (= Elfgeir af Alfgair) och Kærlifr de gjorde (neml. minnesvården) efter Sigmund broder sin.)
Vid läsningen af denna sten har Prof. Säve benäget fästat uppmärksamheten på, att det första namnet ᛂᛚᚠ...ᛦ, hvars mellersta mynder äro nästan utplånade, äfven skulle kunna läsas för Elfikr l. Elfingr, ehuru den här antagna läsarten Elfkir l. Elfeir är den sannolikaste; — och att det andra namnet ᚴᛲᛦᛚᛁᚠᛦ bör vara Kærlifr (Geirlifr, af Gairlaifr). Då man uti det nästföljande ordet ᚴᛁᚦᚱᚢ tydligen har en omkastning för ᚴᛁᚱᚦᚢ, så kunde man tro, att förhållandet vore detsamma med ᚴᛲᛦᛚᛁᚠᛦ och att dermed menades ᚴᛦᛋᛚᛁᚠᛦ, som då kunde
- ↑ Jfr Liljegren, n. 431, samt Tutir (Dotter). Lilj. 334, 1447, Faþir, m. (Fader). L. 1447, 1223, 2118, och Bruþir, m. (Bror). L. 1118, nyttjade såsom nom. propr.
