INLEDNING.
Nerike är till sin naturbildning en åt öster mot Hjelmaren öppen dal, i norr, vester och söder begränsad af vidsträckta, ofta tvärbrant uppstigande, bergstrakter, hvilka i sitt inre genomskäras af talrika sjöar, myrar och vattendrag. Dessa skogiga bergstrakter, som likt en ram på tre sidor omsluta det mellanliggande låglandet, hafva sin största höjd i landskapets nordvestra del, der enstaka bergstoppar af Kilsbergen, som här utgöra landskapsgräns, höja sig ända till 600 svenska fot öfver hafsytan. Mindre höjd, men större utsträckning har Tiveden i sydvest och Tylöskogen i sydost. Obetydligast både till höjd och utsträckning är Kägglan, som utgör landskapsgränsen i norr. Med de nu nämnda bergiga skogstrakterna och Hjelmaren till omfattning, utbreder sig i midten Nerikes slättland, omvexlande med skogkrönta kullar, långsträckta åsar, gräsrika ängar och bördiga slätter.
Nerike, och serdeles gränstrakterna, har en stor rikedom på sjöar och vattendrag. Tvenne af Sveriges större insjöar intränga i Nerike och formera en betydlig del af dess vattenområde, nemligen Hjelmaren i dess östra och Vettern i dess södra del. I den förra, som med mer än sin halfva areal tillhör Nerike, utmynna tvenne af landskapets större vattendrag. Det ansenligaste af dessa, eller Svartån, börjar på sydvestra Tiveden, går först i nordlig riktning genom vestra delen af Bodarne och genomflyter i Skagershult Toften och Teen, den senare på gränsen emellan Skagershult och Qvistbro. Från sitt
