90
qvar. Det är föröfrigt samma sten, hvilken Liljegren omnämner såsom stående vid Telgebro på Odinsbacke. Runslingans lätt lästa innehåll har denna lydelse:
ᛒᛁᚯᚱᚾ᛬ᛅᚢᚴ᛬ᚴᚽᛁᚱᚢᛅᛏᚱ᛬ᛚᚽᛏᚢ᛬ᚱᚽᛋᛅ᛬ᛋᛏᚽᚾ᛬ᚦᚽᚾᛋᛅ᛬ᛁᚠᛏᛁᛦ᛬ᚽᛁᛒᛁᚢᚱᚾ᛬ᚠᛅᚦᚢᚱ᛬ᛋᛁᚾ᛬ᚴᚢᚦ᛬ᚽᛁᛅᛚᛒᛁ᛬ᛋᚽᛚᚢ᛬ᚽᛅᚾᛋ᛬
BIORN AUK KEIR(h)UATR LETU RESA STEN ÞENSA IFTIR EIBIURN FAÞUR SIN KUÞ HIALBI SELU HANS.
Det är: Biorn auk Geirhvatr letu resa sten thensa iftir Eibiurn fathur sin Guth hialpi selu hans.
(Björn och Geirvater läto resa sten denna efter Eibiörn fader sin. Gud hielpe själ hans.)
Namnet Geirhvatr m. betyder egentl. den spjutraske, liksom Eibiurn, m. den väldige Björn el. Björn framför alla.
Liljegren har efter J. Peringsköld angifvit en runsten (n. 1035), såsom befintlig i Sköllersta kyrka, men någon sådan finnes der nu icke.
9. Kumla socken Vesta egor. (Lilj. 1036.)
Stenen, som i olika antiqvariska uppgifter säges stå än på Vesta, än på Hjortsberga och än på Kila egor, står nära egoskilnaden emellan dessa tre byar, på Vesta, frälsegårds mark, söder om och invid byvägen, som går från Vesta söderut åt Tynninge, på ett högst olämpligt ställe, i kanten af ett sumpigt kärr, hvarifrån det likväl är fråga om att flytta honom några famnar längre i vester till tjenligare och högländtare plats vid vägen. — Af inskriften återstår:
....ᛁᚱᛁᚦᛁ᛬ᛋᛏᛁᚾ᛬ᚦᛅᚾ᛬ᛁᚠᛏᛦ...ᚱᛒᚱᚾ...ᛁᚾ᛬
..[K]IRIÞI STIN ÞAN(A) IFT(I)R [ÞU]RB(U)RN [SUN S]IN.
Det är: ... girithi (=gerthi) stin thana iftir Thorburn sun sin.
(... gjorde sten denna efter Thorburn son sin.)
