beundra de sista av släkten, som hade hållit ut så länge med sitt motstånd mot fienderna.
Gråråttorna, som bodde på Glimminge gård och i trakten däromkring, fortsatte alltjämt striden och försökte passa på varje lämpligt tillfälle att bemäktiga sig borgen. Det kunde tyckas, att de borde ha låtit den lilla skaran svartråttor besitta Glimmingehus i fred, sedan de själva hade vunnit hela det övriga landet, men detta föll dem visst inte in. De brukade säga, att det var en hederssak för dem att en gång besegra svartråttorna, men den, som kände gråråttorna, visste nog, att det var därför, att människorna använde Glimmingehus till spannmålsmagasin, som de grå inte kunde ge sig någon ro, innan de hade intagit det.
Tidigt en morgon väcktes vildgässen, som stodo och sovo på Vombsjöns is, av starka rop uppifrån luften. »Trirop! Trirop!» ljöd det. »Trianut, tranan, låter hälsa Akka, vildgåsen, och hennes flock. I morgon står den stora trandansen på Kullaberg.»
Akka sträckte genast upp huvudet och svarade: »Hälsa och tacka! Hälsa och tacka!»
Därpå flögo tranorna vidare, men vildgässen hörde dem länge, där de foro och ropade ut över varje fält och varje skogsbacke: »Trianut låter hälsa. I morgon står den stora trandansen på Kullaberg.»
Över detta budskap blevo vildgässen mycket glada. »Du har lycka med dig,» sade de till den vita gåskarlen, »som får vara med om den stora trandansen.» — »Är det då så märkvärdigt att se tranor dansa?» frågade gåskarlen. »Det är vad du aldrig har drömt om,» svarade vildgässen.
»Det blir nu att tänka ut var vi i morgon ska göra av Tummetott, så att ingen olycka händer honom, medan vi reser till Kullaberg,» sade Akka. — »Inte ska Tummetott
