på våra brev. Härifrån kommer något till alla svenskar, och här ha alla svenskar något att beställa. Här behöver ingen känna sig främmande och längta hem. Här äro alla svenskar hemma.
Och när du läser om allt, som har samlats hit till Stockholm, Klement, tänk då också på det sista, som det har dragit till sig! Det är dessa gamla stugor på Skansen. Det är gamla danser, gamla dräkter och gammalt husgeråd. Det är spelmän och sagoberättare. Allt gott och gammalt har Stockholm dragit hit till Skansen för att hedra det, och för att det med ny heder skall stå opp ute bland folket.
Men först och sist, Klement, kom ihåg, att när du läser om Stockholm, skall du sitta här på denna platsen! Du skall se hur vågorna glittra i lekande glädje, och hur stränderna skimra av skönhet. Du skall laga, att du kommer in under förtrollningen, Klement.»
Den vackra gamla herrn hade höjt rösten, så att den ljöd stark och mäktigt befallande, och hans ögon blixtrade. Nu reste han sig och gick ifrån Klement med en liten rörelse av handen. Och Klement förstod i detsamma, att den, som hade talat med honom, måste vara en hög herre, och han bugade sig, så djupt han kunde, efter honom.
Nästa dag kom en kunglig lakej med en stor, röd bok
och ett brev till Klement, och i brevet stod, att boken
var från kungen.
Efter detta var den lilla gubben Klement Larsson som yr i huvudet i flera dar, och det var nästan inte möjligt att få ett klokt ord av honom. När en vecka hade gått, kom han till Doktorn och sade upp sig. Han var alldeles tvungen att ge sig av hem. »Varför ska du hem? Kan du inte lära dig att trivas här?» sade Doktorn. — »Jo, jag trivs,» sade Klement, »det är inte farligt med den saken nu längre, men jag måste hem i alla fall.»
