Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
577
ÅSA GÅSAPIGA OCH LILLE MATS
och det skulle nog bli en präktig människa av henne. Men han blev rädd för att lägga ökad tyngd på den börda, som hon hade att bära, för det kunde ju hända, att det bleve det halmstrået, som knäckte henne. Han förstod vad det ville säga, att hon hade kommit för att tala med honom. Hon hade nog älskat den där brodern mer än allt annat. Det gick inte an att möta en sådan kärlek med ett avslag.
»Du får väl ha det, som du vill, då,» sade disponenten.
