126
på den stora, helande botgöringens väg. Och när hon beger sig i väg från sin plågoande, sker det därför att hon tror sig hava fått ett tecken av sin Gud.
Innan Anna Stjärnhök fått rykte om sig att vara en andra majorska, måste hon genomgå en svår prövning. Det är då kaptenskan på Berga beveker henne att bekänna en kärlek, som hon ej hyser, för sin fästman Ferdinand. »Men om hon offrade allt, ville inte då Gud ge sin välsignelse till värket och låta henne bli en lyckobringerska, ett stöd, en hjälp för människor?»
Sin allra djupaste tolkning får denna religiösa omvändelse vid skildringen av kapten Lennart, Guds vandringsman, och måhända är berättelsen om hans död det skönaste kapitlet i hela Gösta Berlings saga. Kapten Lennart har levat som en redlig man och krigsbuss, kanske med en viss böjelse för glaset i stil med kavaljererna. Till följd av den onde Sintrams intriger har han hamnat i fängelset och är efter sin frigivelse särskilt känslig för allt vad som händer honom. När han därför köres på dörren av sin hustru, sedan kavaljererna styrt ut honom som skojare, börjar han genast grubbla och ser snart nog i det skedda ett tecken från höjden: Han blickar ut över det av torkan förödda landskapet och börjar tänka över om inte Gud måhända behöver honom. Och han blir en vandringspräst, som talar med ord, som gå till folkets hjärtan, han får rykte om sig att kunna göra undervärk som så mången lekmannapredikant i svensk bygd. Det är han som i stor stil tar upp kampen med den onde Sintram som ursprunget till folkets svåra läge, det är han som med sin tappra
