sam blodstörtning, åtföljd av fullständig avmattning och feber. Frågan är om hans utomordentliga kroppskonstitution skall rädda honom åter till livet. Han är med ena foten över på andra sidan. För att giva en ytterligare aning om tillståndet vill jag erinra om de sensationer, som inträffa under en konstgjord medvetslöshet, t. ex. sövningen i och för en operation. Var och en, som genomgått något dylikt, torde nog ha förnummit liksom ett fall genom rymderna, men därpå följer i regel en drömfri sömn. När nu medvetslösheten inträder på naturlig väg, kan man mycket väl tänka sig, att sömnen utfylles med en serie ytterst betydelsefulla syner, vilka kunde kallas en själens blodstörtning, en utlösning av det allra mest fördolda ur väsendets krater. Det är då att märka, hur drömlivet för David Holm begynner med det som senast i hans fantasi har haft realistisk värklighet, körkarlen och hans häst och kärra. Det är den associativa anknytningspunkten, ur vilken sedermera allting nystar ut sig.
Under ett dylikt tillstånd är allting möjligt, och för min del håller jag en serie upplevelser av den art Selma Lagerlöf skildrar hos David Holm ingalunda för naturvidriga. Och vad beträffar syster Edits och broderns syner, så återkommer jag till det nämnda om dödsögonblickets clairvoyance, som avslöjar det eljes osynliga och föga bekymrar sig om jordeexistensens skrankor. Selma Lagerlöfs skildring av gränstillståndet mellan liv och död synes just vittna om hur hon såväl genom skaldisk intuition som erfarenhetsstudium nått fram till den allra djupaste tolkning av dessa ting. Det är kanske knappast riktigt att benämna det gränstillståndet
