Hoppa till innehållet

Sida:Nordiska Essayer.djvu/160

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
153

känslighet för alla intryck, i sin oerhörda neurasteni, var boren till att gå i spetsen för tidens riktning mot en mer förandligad, en nervernas åskådning av livets alla företeelser.

Av intresse är att Tschandalas upplösning sker medels ett mord. Det är överklassmänniskan, trampande ihjäl hjordmänniskan, som vill stinga honom till döds i hälen. Men tillika är det ett av naturalismens problem, som här får en ny belysning, mordet över huvud. Zolas första mera beaktansvärda verk, romanen (sedermera dramat) Thérèse Raquin (1867) skildrar ej blott ett äktenskapsbrott utan även ett brott, ett mord. I Raskolnikov har Dostojevski lämnat sitt geniala bidrag till brottets psykologi, som av diktarna behandlas friare och mera mönstergillt än av en vetenskapsman som t. ex. Lombroso. I bröderna Goncourts roman Renée Mauperin (1864) dö­dar hjältinnan, om ock på omvägar, sin egen bror för att rädda honom från ett vanärande äktenskap — — —.

I Rosmersholm har Ibsen upptagit problemet om själsmordet — Rebekkas kamp mot Rosmers hustru.

Före dessa författare har Poe skildrat brottets patologi, dess rot i tvångsföreställningar, på sitt oförlikneliga sätt. I »Fröken Julie» ger Strindberg sitt första svar på frågan och kombinerar härmed mord och självmord!

⁎              ⁎

»I havsbandet» är tillika en skärgårdsroman. Som sådan är den en utveckling och en variant av mästarens första stora skärgårdsberättelse, »Hemsöbor-