160
hegelianernas skola och delar med dem den höga uppfattningen av individen och ringaktningen av kristendomen. I stället skall man förlita sig på egen kraft, tro på att människan står på skapelsens högsta plan, regerad av naturlagarna. Hjärnan skall härska suveränt över drifter och känslor, »djurens lägre tankerudiment». Denna världsåskådning närmar sig tydligen positivismens läror, vilket icke är så oriktigt, om man betänker att en av de tyska unghegelianerna, Arnold Ruge, med entusiasm översatte Buckles stora verk om den engelska civilisationen, där mänskligheten ogenerat uppmanas att tillämpa naturvetenskapens metoder på allt andligt arbete. Fadern varnar sonen för att låta vilseleda sig av »fantasiens utsvävningar» och av den lägsta av alla drifter, könsdriften; man återfinner här Strindbergs från den engelska naturvetenskapen hämtade åsikt att kvinnan blott är en mellanform mellan man och barn. Och vad ungdomen beträffar kunde originalitet först uppstå, när »hjärnan var mogen».
Sonen värjer sig visserligen emot den utomordentliga torkan i denna livssyn, men tillägnar sig på det stora hela taget densamma. Han förnimmer en välgörande känsla av lugn och säkerhet gentemot naturen, han känner att jorden är hans rätta hem, han har vetskap om det »förut obekanta», han vill i egenskap av det högsta djuret »förverkliga himlatankarna härnere». Man jämföre ur Zarathustras fjärde del (1892): »Aber wir wollen auch gar nicht in’s Himmelreich; Männer sind wir worden — so wollen wir das Erdenreich».
Under sina universitetsstudier får han en inblick i tidens sociala och politiska frågor, men lämnar be-
