Sida:Nordiska Essayer.djvu/41

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

34

Med denna åskådning blir Heidenstam en tolk för en livsfilosofi, som i ovanlig grad kan kallas modärn och som just skiljer den nya tidens tänkande från den antika. Dock — med ett lysande undantag! När Heidenstam citerar de gamla filosoferna torde han ha menat Heraklit, den aristokratiska upprorsmannen i det grekiska tänkandets rike med sin lära om alltings relativitet, om den eviga växlingen, det eviga vardandet, som tagits till intäkt både av den modärna evolutionismen och av herrefilosofien med Nietzsche i spetsen.

Utan tvivel existerar ett samband mellan Nietz­sche och Hans Alienus. Möjligen har Heidenstam redan läst honom under sin vistelse 1884 i Schweiz, då han ännu var känd blott av en intim krets; redan då hade de tre första delarna av Also sprach Zarathustra publicerats. En berömdhet blev den tyske filosofen ju först efter Brandes’ Köpenhamnsföreläsningar 1888. Den svenske tänkaren återfann hos Nietzsche en den mest radikala kritik av den modärna, den europeiska kulturen. I sin storm mot samtida och förgångna ideal är han ur stånd att själv prägla en absolut sanning, och hela hans lära blir den mest utpräglade kontrast till Platos lära om varat. Zarathustra bryter ut:

»Böse heiss ich’s und menschenfeindlich: all dies Lehren vom Einen und Vollen und Unbewegten und Satten und Un­vergänglichen! Alles Unvergängliche — das ist nur ein Gleichnis! — Aber von Zeit und Werden sollen die besten Gleichnisse reden: ein Lob sollen sie sein und eine Rechtfertigung aller Vergänglichkeit.»

Med sådana ord blir Nietzsche den nya generationens profet och vägvisare. Men även hans herre-