44
Vid seklets begynnelse skapar den svenska romantikens mest utpräglade skald en skönhetsvärld ovan naturen, där hjälten lever sitt liv i lycksalighetens armar för att slutligen efter trehundra års drömliv återföras till jordisk värklighet och så ryckas bort med den vissheten att intet är större och starkare än poesiens och skönhetens makt — — —.
Skalden från seklets utgång söker efter lycksalighetens ö i svunna tider utan att finna den, flyger bort från jorden på årtusendenas rygg liksom Astolf på västanvindens — — —. Ser man icke likheten i de romantiska skaldernas fantasi och förstår man ej, att de efter sin långa frånvaro ej mera rätt kunna trivas bland oss?
I värderingen av antiken och renässansen ligger tillika förklaringen till diktarens tolkning av hedendomen och kristendomen, skönast formulerad i dikten om Kristusbarnet och Dyonysos. Till hela sin anläggning är denna myt i släkt med de österländska minnena och myterna ur Vallfart och Vandringsår, men hur mycket djupare når icke denna utomordentliga legend om kampen mellan Dionyos och Kristus på jorden, mellan den yra livsglädjen och konsten att hålla måttan; den Gamla Heliga tar upp motivet:
Lät oss begagna tvillingbrödernas saga.
På alla skådebanor skall den blek
i vild förtvivlan sina händer lyfta,
och skräck skall födas, där som förr var lek.
Om också Heidenstam älskar den hedniska kulturen högre än den kristna ansluter han sig ej till Nietzsche i dennes fruktansvärda angrepp på kris-
