språng ut mot livet men intet verkligt försök att med båda fötter hålla sig kvar vid jorden. I icke så ringa grad är han redan från födseln behäftad med den spleen, som utmärker Byrons hjältar och som gör det dem omöjligt att taga livet fullt allvarligt.
Lider hans skönhetsideal av en viss begränsning, kan detsamma sägas om författarens kritik av vetenskapen — sant är att artonhundratalet och även andra perioder äro tryckta till jorden av en oerhörd barlast av vetenskap, men Heidenstam synes helt och hållet ha förbisett att den högsta vetenskapen är omöjlig utan hjälp av inbillningens eld och att det gäller just för en naturens forskare och skald sådan som Linné.
Hans Alienus är 1890 talets svenska bildningsroman i samma mening som Wilhelm Meisters Lehrjahre i 1790-talets tyska litteratur. Han är vida konturlösare och därför svårare att skildra än Wilhelm Meister, som står sin tids sociala verklighet mycket närmare. Detsamma gäller för ännu en av den germanska epikens typiska gestalter, Adam Homo. Av alla är Hans Alienus den minst realistiske och mer bärare av en idé än en verklig människa. Ehuru skapad av en svensk skald är han den mest europeiska hjälten av de tre. 1880-talets människor i dikten, såsom de skildras av Strindberg eller Ernst Ahlgren äro vida mera levande och konkreta än Heidenstams hjälte. Men diktaren av Vallfart och Vandringsår ville ju icke bygga upp en roman av tusen intryck och observationer, han ville nå ut över naturalismens impressionism och över till den dikt, som skildrar den typiska människan. Det realistiska elementet härrörde från det självbiografiska
