Början af
TASSOS ”GERUSALEMME LIBERATA”
i svensk öfversättning.
1.
Det fromma krig, den Höfding, vill jag sjunga,
Som Christi graf med härsmakt återtog.
Vid dess eröfring led han mödor tunga,
Men, klok och tapper, fienden han slog.
Förgäfves Afgrund sågs mot honom ljunga,
Förgäfves väpnadt Asien, Libien, drog;
Ty himlens skydd har till de helga fanor
Hans kämpar återfört från vilsna banor.
2.
O Sångmö, du, hvars panna ej med lager
På Helicon förgängligt kransad är,
Men, högt i skyn, bland sälla, himmelskt fager,
Odödlig krans af gyldne stjernor bär!
Gjut himlalågor i mitt bröst, gjut dager
Uti min sång! Förlåt, om dikt jag här
Bland sanning väfver in, och bladen skina
Af andra smycken någon gång, än dina!
3.
Du vet, att dit helst löpa hopens vägar,
Der af sin sötma mest Parnassen göt;
Att Sanningen, i vers insockrad, plägar
Sig smeka in i hårda hjertans sköt.
Så sjuka barnet räcka vi den bägar,
Hvars rand vi strukit med en vätska söt:
Det sväljer, villadt, dryckens bittra safter,
Och af sin villa får det lif och krafter.
