126
mindre, än att återställa den spira, Napoleon låtit rycka ur hans händer, och till ett sådant företag: var tiden mera oåterkalleligen förbi för dem begge.
Tvänne år senare befann exKejsaren sig i nära nog samma belägenhet, och tillitade samma utväg som Öfverste Gustafsson: den, att förtro sig åt sin mäktigaste fiendes högsinthet. Englands svar blef St. Helena.
ödet hade ställt dessa begge ex-monarker emot hvarandra i lifvet först, och på samma olyckslinea sedan, för att visa sin allmakt öfver de mäktige på jorden. Huru stor, huru firad som helst: när motgångens timma slår, — farväl med samtidens egennyttiga hyllning! Statskonsten erkänner endast välden, som stå upprätt, och låtsar ej märka Furstar, ehvad de lysa af anor från Oden, eller af bedrifter, odödliga som hans, så snart desse Furstar råkat blifva — utan krona.
