30
I sammetsdrägt och fjäderprydd barett,
En firad gäst, dit opp kom troubadouren
Och sjöng om ädel bragd och frejdad ätt
Och än om kärleken till jungfruburen,
Der tärnan, lyssnande vid stjernans glans,
Göt hoppets suck i klagande romans.
I tagelskrud kom från sin valfartsort
Botgörarn, täljande i borgfrusalen
Legend och under, som han fjerran sport;
Och rikt begåfvad han till hemlandsdalen
Vid stafven gick, att kyrkans grundval ge
Sin byggnadsgärd i from försakelse.
Dit kom abboten: svår och mödosam
Sig vägen slingrade till klippans branter;
Borggrefven dock med ringa fröjd förnam
Hans lärdom, flödande ur folianter,
Men sparde ej det gamla rhenska vin,
Som klosterherren gaf en fryntlig min.
Än kom en vördig bisp i full ornat
Af vapensvenuer följd, en väldig skara,
Då på sin färd han förde kunglig stat
Och bjöds att främst i riddarsalen vara.
Der stafven seger öfver svärdet vann:
Ve den, som slöts i kyrkans grymma bann!
I kåpan gömd än eremiten kom,
Till korståg manande mot Sarazenen.
Än syndakrämarn från det stolta Rom
Bar aflatsbref från borg till borg vid Rhenen.
Än kom en härold, som till festen bjöd,
Der glädjens sorl vid vapenklangen ljöd.
En ädel gunstling re’n vid porten stod,
I nöjets stund liksom i farans timma:
Stridshästen, gnäggande af eldigt mod,
Stolt att med perlprydd purpursadel glimma,
