Från Wikisource, det fria biblioteket.
Mången till den verld,
Dit all vandring sträcks,
Pa hans tysta färd
Har du följt till vägs.
Och farväl: du hör
Ifrån vän till vän; —
Tilldess sjelf du dör
Med din sista vän.
Ensam i din gång
Längtar du ej bort? —
År din höst ej lång?
Var din vår ej kort?