Hoppa till innehållet

Sida:Nordstjernan1844.djvu/114

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

98

 
Mången till den verld,
Dit all vandring sträcks,
Pa hans tysta färd
Har du följt till vägs.

Och farväl: du hör
Ifrån vän till vän; —
Tilldess sjelf du dör
Med din sista vän.

Ensam i din gång
Längtar du ej bort? —
År din höst ej lång?
Var din vår ej kort?