115
En Svensk Ädling i Paris under Restaurationen.
Friherre Segerstams farfar hade varit i Fransysk tjenst,
hade under åratal vistats i Paris, och der inom de
högsta kretsarne knutit en mängd bekantskaper. Han var
dessutom beslägtad med flere af de förnämare Franska
familjerna, om icke just på närmaste håll, likväl icke så
aflägset, att han ej återfann sitt namn på åtskilliga af
deras stamtaflor. Den unge Segerstams inträde i St.
Germains salonger var således redan på förhand gifvet
— alla underhandlingar derom — annars ej sällan så
lifligt förda, med sådan vigt af de respektive
underhandlarne ansedda — voro mera, än öfverflödiga — hans namn
hade redan föregått hans personlighet, och traditionen om
hans farfars ståtliga utseende och fina lefnadsvett, minnet
af hans framgångar hos skönheterna ur Ludvig den
femtondes tidehvarf, af hans täta uppvaktningar vid
Grefvinnan Boufflers’ levéer, af hans qvicka och eldiga
korrespondens med Madame Du Deffant, hade redan
längesedan stämt alla sinnen inom denna aristokratiska verld
till sonsonens förmån. De gamla Hertiginnorna
Tremouilles och Grammont, gulbleka, hoptorkade mumier
från den tid, då du Barry styrde Frankrike, — som
ännu, vid några och sjuttio års ålder, ägde i behåll detta
