142
Dufvan i Spanska sjön.
Hvad vill du här, du vackra Turturdufva,
På hafvets vilda rymd, der stormar rufva,
På hvarje våg och hvarje rosig sky?
Hvi flög du från ditt hem, det lugna stilla,
Att dig i dödens skumma nejd förvilla?
O, fly, o, fly!
Nej, icke fly! sitt stilla på vårt segel;
Det flyr med dig utöfver böljans spegel,
Och skall dig föra till en stormfri strand.
Ett fridens budskap kom du till vårt möte,
Vi följa dig tillbaks i lugnets sköte!
I land, i land!
Men när du hvilat dig en stund på jorden,
Så tag min helsning, flyg med den mot norden,
Försvinn i lätta skyar, tills du ser
Min hembygd le ur klarnad silfverdimma,
Belyst af solens eller månens strimma; —
Der sänk dig ner.
Och helsa fränder, helsa vänner alla:
Hur högt omkring mig hafvets vågor svalla,
Ej skymmes undan minnets rika land.
Der lefver jag med dem i qvällens stunder,
Och ristar deras namn i lagerlunder
På sydländsk strand.
