Hoppa till innehållet

Sida:Nordstjernan1844.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

32

3.

Hvad anbefaller oss den blinda lydnaden?

Att blifva maschiner.

Är detta så nödvändigt för de s. k. segrarne på ”ärans fällt”?

Alldeles icke.

Hvartill tjenar det då?

Det lär menniskan att blifva ödmjuk; och derjemte undervisar det henne: att hon icke skall misströsta, om hon ock ser, att det odugliga växer öfver det dugliga; med ett ord, att denna snöda verld af henne bör betraktas såsom en enda stor rekrytschola.

Huru benämnas rörelsekrafterna i denna vishets-anstalt?

Underkafvande och förmän.


4.

Hvad vill en underhafvande säga, nb. i militärstyl?

En fattig, syndig menniska, hvars lott är att ligga under.

Uti hvad?

Naturligtvis i allt stort, skönt, godt och förträffligt.

Hvad skulle man derför kunna kalla en sådan der underliggande?

En fotapall åt det uppsatta.

En underlydande är således mycket beklagansvärd?

Oftast.

Och särdeles?

När han förblandar föreskrifterna uti sin militärkateches med — —

Sjung ut? —

Med sunda förnuftets.


5.

Hvad är en Förman?

Det är:

”En Gud uti staccato,
Och sjelfva Fan i pizzicato.”

Hur hör en Förman betraktas?