40
en ser följaktligen hur Kapten Buttler varit oförmögen att uppfatta bildspråket.
Nu är Åsnan ej något vilddjur, utan snarare ett af de ädlaste, som idisslar och sympatiserar med menniskan. Vår lärde Forchammar kallar henne en ”trohetens sinnebild” uti sin ”Naturen, als Lehrerin”, hvilken mention honorable visserligen ej till alla delar kan gälla Kapten Buttler, som redan tvenne gånger, vid fyrtio år, begärt äktenskapsskillnad. Den skarpsinnige Cuvier uttrycker sig om Åsnan, att hon är ”une creature bien raisonnable,” hvilket ju alltid bör betraktas såsom en hederstittel, nb. då det rör oss. Och sluteligen gör jag mig ett särdeles nöje af att vädja till den snillrike och upplyste Buffon, som äfven tycks taga Åsnans beskydd, då han säger uti sin Histoire naturelle: ”Son (Åsnan) sang est pur, et quoique sa noblesse soit moins illustre, elle est toute aussi bonne, que celle du cheval; pourquoi donc tant de mépris pour cet animal, si bon, si patient, si sabre, si utile?”
Under hemställan till Herr Kapten Buttler att nöjaktigt besvara denna den store naturforskarens allt för länge obesvarande fråga, innesluter jag mig i högloflige pröfningsrättens goda minne, naturligtvis i det hoppet: att rättvisan må fälla mitt utslag. —
Den anklagade afträdde. Hvad pröfningsrätten beslöt, är väl okändt; men så mycket förorsakade Kosinskys försvarsskrift: att Krigsrätten inställdes, Kapten Buttler fick permission att lemna staden, för att, som det sades, sköta sin helsa, och att officerscorpsen gjorde ett ståtligt kalas, der den enda skålen som dracks, beledsagades af följande vers:
Väl hända det kan
Att en duglig man
Behandlas i verlden helt slätt;
Men ej länge det går;
Sin belöning han får
Dock slutligt af Sanning och Rätt.
