Den här sidan har korrekturlästs
4
Hjernan plågar du, ty du vill veta,
Hvar det helas ursprung döljer sig.
Vill i mull du efter fröet leta,
När dess frukt i höjden ler mot dig? —
Stolt mot ursoln du din flygt vill sträcka;
Men din flygt till dårars mörker bär.
Endast källans våg din törst kan släcka,
Gör dig samma, hvar dess ursprung är.
Hvarför grublar du, när dagens stunder
Fläkta ljusa vingarna kring dig,
På en klyftig lösning af de under,
Som i deras krets utbreda sig?
Hvarför grublar du, när nattens timmar
Öppna hvilans famn mot tröttad själ?
På hvad sätt det underbara glimmar,
Gör detsamma, blott det vill ditt väl.
