6
En vettenskaplig skrift man åt dig räcker;
Du skrynklar pannan, ser fundersam ut,
Åt ena skuldran halsen något sträcker; —
Och genast har du löst den svåra knut.
Man vill om en roman din tanke höra;
Du blott behöfver bläddra deruti,
Förnämt småleende på nacken röra; —
Och du är straxt en af de kritici.
Man ”gör” musik — man vill ditt domslut höra;
Drag blicken hastigt in i ögats vrår,
Ryck sedan häftigt i ditt ena öra; —
Som kännare du gäller straxt — och går.
Der är en tafla — alla på dig akta
Och vilja veta hvad din örnblick sport,
Sätt armarna i kors och den betrakta
Med rynkta ögonbryn; — så är det gjordt.
Du vill som skald bli känd i våra bygder;
Välan! skrif vers på vissa högtidsdar
Om fadrens verksamhet och modrens dygder,
Om barnens likhet med sin mor och far.
Du ber familjen sedan, att den ville
Förtiga slarfvet — du ej synas vill; —
Man tutar ut dig straxt ej blott som snille,
Men ock som anspråkslös och blyg dertill.
På detta sätt, min vän, ditt snille blommar,
Fast ingen jord det haft att stå uti,
Och frukta icke efterverldens domar,
Ty den har ingenting att snoka i.
