Hoppa till innehållet

Sida:Nordstjernan1845.djvu/141

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

127

jag vill oförbehållsamt yttra mig. Jag antager ert anbud. Ni är väl ej af gammal familj, men dock af familj; dessutom äger ni en betydlig rikedom, och genom den och ert goda hufvud kan ni snart förvärfva en Grefvekrona. Hvad som derjemte mycket bidrager till detta mitt beslut, är det, att ni är en af den närvarande styrelsens, den så kallade gamla regimens, bästa stöd, säkraste pelare. Att vinna flickan för er, må bli er egen sak. Emedlertid vill jag gifva er det rådet, att blifva litet romantisk, litet aktör, litet diplomat. Det skadar ej i en kärleks-affär. För att eröfra ett fruntimmershjerta, framför allt hennes, måste man vara sådan. Hon är sjelf litet öfverspänd och full af fantasier. Det vore nästan bäst, om man kunde öfverrumpla henne, då vore det gjordt på ögonblicket. Jag minnes min salig hustru; hon var precist som min lilla flicka; men jag begagnade mig af konjunkturen, och hon var min, innan hon visste det sjelf. Ah, det faller mig in något — låt se — jo — John!” betjenten inträdde. ”Skynda dig upp på frökens kammare och se efter, om der finnes — i garderoben kanske — några maskeraddrägter; tag ned tvenne, och säg sedan till, att kusken spänner för en täckvagn.” Efter en stunds paus, fortfor han till Kammarrådet: ”I afton fara vi också till Kirsteinska huset på maskeraden. Hvad säger ni derom? Det har fallit mig in — ah — hit Ivan, säg till hofmästaren, att han har en souper i ordning till klockan 12 à 1 i natt, för 30, 40 à 50 personer — se, si der är John — förträffligt: den här riddar-rustningen får herr Kammarrådet taga, jag väljer domino-drägten, den passar för mina år.”

”Men, herr Grefve, mina år —”

”Att fria och tala om år — nu äro vi färdiga — således till Kirsteinska huset.”


IV.

Vi äro nu i Kirsteinska huset. Hvilken massa af menniskor, hvilket lif, hvilken rörelse! Det var förtrollande att