Hoppa till innehållet

Sida:Nordstjernan1845.djvu/164

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

148


Hvar helst en tanke far på lösta vingar
 mot himlen solbeglänst,
hvar vettenskapen forskar, sången klingar,
 Der se vi Hans förtjenst.

Om Honom än det öppna templet talar,
 om Honom tidehvarf
som ljusna fjerran: sjelfva dessa salar
 vi fått af hjeltens arf.

Derför med tårar fire vi ditt minne,
 det största Norden vann,
du ädla, fria, konungsliga sinne,
 du ljusets riddersman!