Sida:Nordstjernan1845.djvu/174

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

156


Jag ser förut ditt öfverdåd;
Du lyssnar ej till välment råd,
för klokt att du det skulle gilla.
Mot lärdomen är Hymen karg,
en engel, otäck, fattig, arg,
snart skingrar och beler din villa.
Med hvarje stund din position
befinnes i en transition
från det-går-an till det—går—illa.
Men bär dit huskors, bär det tyst;
Den pilt, som en gång riset kysst,
bör se’n för riset tiga stilla.