Sida:Nordstjernan1845.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

34


Huruvida den grefliga ättens stamfader, böss-spännaren, vände sig i sin graf, känner man ej. Icke heller har man så noga reda på hvad prosten Holmlund i ett annat lif tänkte om saken. Men säkert är, att den lilla snälla Telemak icke allenast förblef grefvinnans älskling, utan äfven dyrkades som ett helgon af Docenten och hans sköna maka.

Ack! hvad de fromma, menlösa djuren ibland kunna vara den öfverkloka menniskan till stor nytta!