TILL FLYTTFOGLARNA.
(SUCK VID INGELMANS GRAF.)
På snabba, glädjedruckna vågor komma
Flyttfoglar, sjungande: nu är det vår,
Och kyssa vaken hvarje menlös blomma,
Som än omornad på sin tufva står.
Välkomna syskon! Jag är eder like —
Flyttfogel är jag — himlen är mitt rike.
O kommen, kommen till mitt varma hjerta
Och hvilen Er en stund invid mitt bröst.
Med Edra vingar skylen all den smärta
Som suckar der, men ack! med fängslad röst!
Försmån ej en af Eder broders böner,
J sångens och natures späde söner!
När det blir tungt och mörkt och kallt i Norden,
J reden åter till Er glada färd,
Och uti parkerna på Södra jorden
I kärlek byggen opp Er sångarverld;
Men, Nordens Svan, han får med Er ej fara —
Han måste hemma i sin vinter vara.
Men får jag lof, jag binder under vingen
På en af Eder små ett skaldebref;
Men, läsen det ej än och sägen ingen
Hvad Eder vän deri med tårar skref;
Nej! öppnen det först uti solvarm söder,
Der uti guld och rosor himlen glöder;
