Den här sidan har korrekturlästs
46
Straxt kom då maken
Eldig till hemmet,
Näbbarne möttes,
Kyssarne brunno,
Rusande böner,
Kuttrande ömhet
Talte ur björkens
Skymmande blad:
Natten blott kände,
Natten blott hörde
Kärlekens glada,
Lätta triumfer,
Lekarnes ljufva,
Nattliga bragder —
Natten och — jag.
Slut är min Saga —
Heliodora!
Elden, som glänser
Fram utur himlen
Der i ditt öga
Liljan, som rodnar
Der under silket
Uppå din barm —
Allt mig försäkrar,
Att du har tolkat
Älskarens saga,
Att du beviljar
Älskarens bön.
Du är min ljufva,
Längtande dufva;
Säg mig då, hvarför
Lockar du ständigt
Lockar och — flyr?
Heliodora.
Dufvan är öm,
Det vet min Alexis;
