Den här sidan har korrekturlästs
48
Verlden är din.
Trohetens hvita
Dufpost skall skynda
Snabb i sin kärlek
Fjerran till dig;
Och när min hjelte,
Tröttad af bragder,
Vänder tillbaka
Lockar din dufva,
Flyger ej mer;
Bjuder jag klara,
Rodnande frukter,
Nog du dem plockar,
Bjuder jag dig.
Alexis.
Heliodora!
Nu har din oskuld
Renat min kärleks
Svallande vågor;
Nu har din ömhet
Helgat min själ.
Ut vill jag fara,
Ut i den vida,
Stormande verlden.
Ärans och dygdens
Strålande väg
Vinkar i fjerran,
Och bort vid målet,
Der står din kärlek,
Myrtenbekransad,
Der får jag tröttad
Ljufligen somna,
Saligen drömma
Der får jag dö.
