140
Doktorinnan.
Ja det glömde vi alldeles bort …
Auditören.
Jag glömde det sjelf. Nå! Jo, saken var den, fru kamrerskan erinrar sig säkert från brunnsséjouren en viss major, som alltid gick med gröna glasögon och trakterade med historier, som just icke alltid hörde till det qvicka slaget.
Kamrerskan.
En liten vidlyftig. med korta ben … En fjesk!
Auditören.
Oss emellan sagdt, en stor narr; som på köpet trodde sig ha tur hos fruntimmer! Han har nu verkligen på gamla da'r blifvit förlofvad karl …
Kamrerskan
Det händer det otroliga. Major … hvad hette han nu igen?
Auditören.
Nonnenpipp.
Doktorinnan.
Hvad är det jag hör? Major Nonnenpipp i Småland?
Auditören.
Alldeles.
Doktorinnan.
Min köttsliga herr kusin! Och man icke averterat mig derom?
Auditören.
För fan! här sitter jag väl och talar halsen af mig! Ah? Är det en kusin till fru doktorinnan?
Kamrerskan.
Det visste jag heller icke; eljest, fru doktorinna, hade jag visserligen uttryckt mig med mera egard —
