142
Kaptenskan.
Min kära Louise Marie alltså majorska Nonnenpipp! … Nå, det kan jag säga var en nyhet!
Kamrerskan.
Det var ju det jag straxt sade, auditören kommer alltid med något nytt; han är en perla med det, vår goda auditör! — apropå om perla, låt mig servera än en liten tår! och alltid med glada nyheter! …
Auditören.
Ja, så händer det i verlden … (Stiger upp från bordet och vänder sig mot åskådarne.)
(Mel. Bellman: “Solen glimmar” etc.)
Ofta något gladt och godt
här på lifvets bana
kommer ”à propos de bottes,”
då vi ej det ana.
Mycket händer dock också,
när vi tänka minst derpå,
fanders så ”mal a propos;”
det är tingens vana.
Nyss med tvenne ord jag kom
illa fast i garnen:
jag mig såg i andanom
re’n på kaffeqvarnen …
Lyckligtvis min nyhet var
dock för ”à propos” och rar!
detta halp mig stackars karl
ondan Evabarnen.
Som i vanligt hvardagslag,
mycket ock på scenen
blott för apropå’ns behag
håller sig på benen.
Syns er ej vårt lilla skämt,
till en mellanrätt bestämdt,
också ha ett slikt, just jemnt?
— Svaren hvad J menen!
Slut.
STOCKHOLM. Hörbergska Boktryckeriet, 1846.
