FÖRSTA KAPITLET.
”Tell me the leaves upon yon tree,
So many minds has he.
Bland de Titaner, Fauster, Letorièrer, Pelhamer, Donquixottar och Don Juaner, Mignoner, Tintomarer och Undiner som dikten omtalar, skulle Baron Charles Darling måhända icke taga sig fördelaktigt ut. Icke destomindre är han mycket omtyckt af alla sina bekanta i hufvudstaden. Det är en stjerna af åtminstone andra storleken på modets himmel, en öfverallt välkommen, efterlängtad och beundrad gäst, som ”kommer icke alltid när han kommer, och går ej heller alltid när han går;” som har uteslutande rättighet att vara tankspridd, nonchalant och fièr, eller uppmärksam, artig och inställsam allt eftersom lynnet yrkar, hvars minsta ordspel upptages som qvickhet och hvars minsta qvickhet upprepas och gäller för blixtrande snilledrag; som med alla sina nycker och egenheter likväl alltid kan vara viss på att blifva ansedd såsom den utmärktaste sällskaps- och fruntimmers-karl.
Med ”fruntimmers-karl” menas här dock icke en sådan ung eller medelåldersherre, som, i anseende till en viss medelmåttighet i utseende och ett visst öfvermått i beskedlighet, erhållit denna titel med thy åtföljande privilegier och onera, inom en eller flera familjer, der han är eller anser sig vara ett oumbärligt tillbehör, för att följa damerna till operan eller till catholska kyrkan då någon ny messa der uppföres och folkträngseln är besvärlig. På Mamsell H:s auktion har en sådan herre mycket bråk med inropandet af en mängd granlåtssaker
