Sida:Nordstjernan1847.djvu/154

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

138

Hur länge i ledband jag gått som en blind.
Min själs föresatser,
de stolta palatser,
bortsopade blifvit som agnar för vind.
Nej har du en tärna,
så lyd henne gerna,
ty Amor gör sällan så fasliga spratt,
som Bachus har gjort mig i natt.
Godnatt, bror Bo-Brovallius, godnatt!

(Under sista kupletten har han halflagt sig klädd på sängen och släcker nu ljuset vid det sista ”godnatt!” Ridån faller.)