Hoppa till innehållet

Sida:Nordstjernan1847.djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

25

mer uppskattade hennes karakters värde och skönhet, fattade han ock förtroende för henne, ehuru det dröjde innan han erkände för sig sjelf att han stod färdig att kapitulera.

Allt fick efter detta ett helt annat utseende. Små husgudar logo i hvart hörn af den fordom dystra salen. De gammalmodiga möblerna sågo vördnadsvärda men ingalunda tråkiga ut, det enformiga lefnadssättet vann ett poetiskt behag, och Glimsta förekom gladt och ungdomligt.

Det är just det sköna i saken att den sanna lyckan beror så föga af yttre omständigheter. Man ser ofta glädjen, en liten pilt med gullgult hår och runda kinder sitta förtroligt ned vid fattigmans härd, och narra far och mor och barnen att skratta, under det att ledsnan, en lång gubbe med skalligt hufvud och långlagdt ansigte står objuden vid marmorkaminen och nödgar nådig herrn och nådig frun och småherrskapet att gäspa. Dagar, veckor förflöto angenämt på kaplansbostället Glimsta. Det närmade sig mot vintren. Ofta suto de båda syskonen och deras gäst kring aftonbrasan i salen, inbegripna i lifliga och förtroliga samtal, sådana samtal hvaruti själen och hjertat utveckla sig som friska rosor, hvilka sprida doft och behag till hvarje föremål som befinner sig i deras närhet. Den som en gång fått smaka på dylika tidsfördrif, traktar föga efter de slags nöjen som sysselsätta sinnena utan att medföra eller qvarlemna något frö till upplysning och förädling, men som i det stället medföra trötthet och afsmak. På detta sätt lärde de tre vännerna ock ganska snart att känna och värdera hvarandra, och fastän. deras lynnen voro hvarandra mycket olika, kunde sådant icke störa den öfverensstämmelse som rådde mellan deras hjertan.

Georgina hade ett eget sätt att alltid säga ut hvad hon tänkte, och detta sätt var så mildt och okonstladt, att det var omöjligt att deraf känna sig stött eller förtörnad.

Icke var det värdt att Baronen, då han yttrade sina tankar, eller berättade om sina lefnadsvanor och äfventyr, försökte att åt dem gifva någon annan, ljusare färg än de förtjente; ty hennes klara oförbildade förstånd och rena sinne hade icke svårt vid att frånskilja den förvillande påhängda blomsterskru-