Sida:Nordstjernan1848.djvu/163

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

145


Andra Skalden.

Ej störtad utför något fall
Den är en lefvande kristall,
En klar naturens spegel,
I hvilken lyckan ser sin bild,
Då hon från verldens buller skild,
Vill hvila sina segel.

Första Skalden.

Så läggen grunden till ert hus
På denna ö, der fridens ljus
Kring blåa fästet brinna;
Ty otacksam är hvarje färd
Ut i den döfva, kalla verld,
Att lugn och sällhet vinna.

Andra Skalden.

Frid med er! Första nattens fröjd
Sig sänker från den ljusa höjd
Med vink om sköna öden:
Så möten åldren hand i hand
Tills kärleken, som knöt ert band,
Förkläder sig till döden!

Allmän Chör:

Ja, möten åldren hand i hand,
Tills kärleken, som knöt ert band,
Förkläder sig till döden!


Ballett. Slutgrupp.





Stockholm. Hörbergska Boktryckeriet, 1848.